Om SFWF 1989 och framåt I maj 1989 hölls ett möte i Örebro som kom att bli startskottet för ett nytt förhållningssätt till föräldrar i waldorfskolorna. Visst måste man säga att föräldrar alltid varit viktiga i waldorfskolan och att sedan allra första början föräldrar tillsammans med lärare bidragit till pedagogikens utbredning och att upprätta goda kontakter med myndigheter och politiker. Men under mötet i Örebro uttalade Frans Carlgren några ord som, i vart fall bland föräldrar, är bevingade: "Nu är det dags att myndigförklara föräldrarna i waldorfskolorna!" Mötet i Örebro var arrangerat av den relativt nystartade Waldorfskolefederationen och föräldrar hade för första gången bjudits in att delta. Lärare, styrelseledamöter och föräldrar ville arbeta fram nya synsätt och lägga grunden för ett mer utåtriktat opinionsarbete. Det fanns ännu ingen skolpeng och friskolor var ett okänt ord. Diskussionen handlade om vilken strategi man skulle välja för att fortsätta kampen för att få waldorfskolorna erkända. Mötet kom fram till att målet var att arbeta för en fri pedagogik för hela skolväsendet i Sverige. Målet skulle vara ett fritt kulturliv där fristående skolor och föräldrarnas rätt att välja utbildning med skolpeng som följde eleven skulle vara en självklarhet. Det blev några turbulenta år där en nyinrättad Föräldrasektion inom Riksföreningen för Waldorfpedagogik, som funnits sedan 40-talet, fick utgöra den formella basen för arbetet. Det var snabba beslut och ett arbete som pendlade mellan det föreningsbaserade och aktionsgruppers typiska dilemma - beslut måste tas här och nu. Framgångarna i arbetet syntes relativt snabbt: hösten 1991 rivstartade de borgerliga partierna med att snabbutreda frågan om bidrag till fristående skolor, och två gånger, 1990 och 1991, beslutade riksdagen enhälligt om ett så kallat "överlevnadsbidrag" till ett antal waldorfskolor. Dåvarande skolministern Göran Persson mjukade upp sin restriktiva hållning gentemot fristående skolor och beslutade om en fördubbling av de statliga bidragen till fristående skolor. När den borgerliga regeringen tog över i september 1991 fanns ett tydligt medvetande hos de nya makthavarna om behovet av en reform, och den första varianten av skolpeng med 85-procentiga bidrag genomfördes 1/7 1992.  Sedan dess har lagen som bekant ändrats flera gånger. Fristående skolor har fått en rättslig status och kommunerna ska idag ge bidrag till de fristående skolorna på samma grunder som man ger bidrag till de egna skolorna. Skolpengen ska vara lika stor oberoende av vem som driver skolan. Läroplanen har övergått till att vara målstyrd, dvs. man får använda sig av vilken pedagogik man vill, bara man uppnår målen i klass 9. Idag finns en unik frihetsmöjlighet i det svenska skolsystemen, oberoende av vem som driver skolan. Vi har uppnått mycket på dessa 13 år, vi behöver inte längre kämpa för skolornas ekonomi. Den viktigaste lärdomen från barrikadkampen som fördes 1989 till 1992 kan sägas vara att föräldrarna har en mycket speciell uppgift i waldorfrörelsen. Föräldrarna, som utan att bli beskyllda för att tala i egen sak, kunde hävda behovet av en stabil och rättvis ekonomi för waldorfskolorna. Det var föräldrar som kunde bilda en stark opinion. Enträget kämpande företrädare som Frans Carlgren m.fl. uppvaktade statsmakterna under 80-talet. Men de vann inte gehör för sina argument, delvis för att de uppfattades tala i egen sak. När föräldrar i större grupper och med tydlig argument hävdade i princip samma sak, kunde politikerna inte lika lätt vifta bor dem. Dels utgjorde föräldrarna en påtaglig väljargrupp, dels sökte vi inte bidrag för oss själva utan för våra barns skolor, vilket gav en helt annan tyngd i argumentationen. 1993 och framåt Aktionsgruppen i Föräldrasektionen uträttade ett otroligt arbete på kort tid, men när det politiska arbetet inte längre var akut nödvändig kan man säga att motiveringen för föräldrasektionen i RfWs arbete mer eller mindre dog ut. Detta arbete var heller inte förankrat ute på skolorna och kritik framfördes från flera håll att man inte såg gruppen som representativ för waldorfskolans föräldrar. Från flera olika håll kom tanken att tiden nu var mogen att bilda en ny sorts föräldraförening med tydlig formell förankring i skolornas föräldrakretsar. På sitt årsmöte i mars 1993 beslöt Föräldrasektionen i RfW att upphöra med sin verksamhet. En kallelse till en Waldorföräldrariksdag fick ett starkt gensvar och vid mötet på Ellen Key skolan 11/9 1993 enades man om att bilda en ny svensk föräldraförening bestående av skolornas föräldrar valda företrädare. Närvarande vid mötet var representanter för Waldorfskolefederationen, f.d. föräldrasektionen i RfW, Frans Carlgren, och 29 representanter från då befintliga 26 skolor.  Mötet drog upp riktlinjerna för det framtida arbetet. Att arbeta ur ett föräldraperspektiv för skolorna i samverkan med waldorfskolefederationen (som då var den enda waldorfskoleorganisationen) blev modellen. Föreningens verksamhet skulle bedrivas inom huvudsakligen tre områden:  o Att representera föräldrarna i kontakten med myndigheter, politiker och offentlighet  o Att utbilda föräldrar i den människobild som ligger till grund för waldorfskolorna o Att i möten på lokal-, riks- och europanivå bearbeta gemensamma frågor och bygga upp ett nätverk för utbyte av erfarenheter Under de första stämmorna var det livliga debatter om form och innehåll i föreningen. Man kunde så småningom enas om följande: Medlem i SFWF kan föräldraförening, stiftelse eller motsvarande vid fristående waldorfskolor bli. SFWF skall bestå av representanter från varje skola med skriftligt mandat från skolornas föräldraförening eller annan organisation. På stämman den 12/12 1993 fastställdes föreningens stadgar efter en hel dags arbete och namnet Sveriges fristående waldorfskolors föräldraförening, SFWF antogs. Läsåren 94/95 blev det första hela verksamhetsåret för SFWF. Arbetsformer och initiativ grundlades och utvecklades under denna tid och ett antal arbetsgrupper. kallade "arbetsutskott", bildades för att kontinuerligt arbete med olika delfrågor som riksstämmorna bejakat. Utbildningsutskottet genomförde en mycket lyckad dag på Kulturhuset i Järna, Europautskottet deltog i det europeiska samverkansarbetet, Politikerutskottet uppvaktade skolministern i december 1994 och mediautskottet arbetade intensivt fram material till framförallt riksdagsvalet 1994.